Man tager vad man haver…
AlltsÃ¥… att parera en nedfallande glasruta över knät är ingen höjdare… Men nu har jag testat det. Rutan höll inte. Inte knät heller…Dt blev ett ca 3 cm lÃ¥ngt snitt som gick ganska djupt… Och efter telefonkontakt med akuten tyckte dom vi skulle komma in… Mest kanske för att dom inte riktigt tyckte att mitt egenhändigt fixade förband dög. För eftersom vi inte hade nÃ¥t riktigt plÃ¥ster eller kirurgtape här i gula huset sÃ¥ fick vi ta vad vi hade. Det blev ett tryckförband av ett hopvikt trosskydd och ett stödbandage….funkade toppen, om nÃ¥gon undrar…
Väl pÃ¥ akuten valde dom att bara tejpa… men det var bra vi kom för det var glasbitar kvar i sÃ¥ret. Dessutom blir ärret snyggare än med vÃ¥r hoplappning.
Och rutan är förresten redan utbytt…Â
4 har sagt sitt
Kanske lÃ¥ter lite taskigt, men skönt att det inte är bara jag i hela världen som har otur… Även om jag inte vill att just detta skulle hända dig…Ähhh hoppas du hajar vad jag menar.
Vad bra att de fixade till det pÃ¥ sjukan…
kramiz
[…] Jo, har ju inte berättat…i fredags var jag och hälsade pÃ¥ Linda och efter en hel del bus med Bus och hoppande pÃ¥ studsmattan sÃ¥ blev det lite plötslig action. Linda rÃ¥kades fÃ¥ en glasruta pÃ¥ benet sÃ¥ det blev ett otrevligt jack *usch* sÃ¥ leken tog slut och när jag Ã¥kte vidare till Danni i Töre sÃ¥ Ã¥kte dom in till akuten. Ni kan läsa mer om Lindas missöde här. […]