Packning är i stort sett klar. Alla kläder och prylar som vi inte har dubbletter av ska hem till lägenheten. Och det är en del.

Men vi har även hunnit med att njuta av det fina vädret idag eftersom vi åker hemåt först fram åt eftermiddagen.

Hur som helst så känns det läge att göra en summering av sommaren 2009. Här kommer den:

Sommarens bästa: Vädret - helt klart. Knappt en regdroppe på hela semestern. Gött!
Sommarens sämsta: En glasruta på knät. En sväng till akuten. Dock klarade det sig från stygn.
Sommarens godaste: Oj… så mycket gott vi ätit… svårt att välja det bästa… grillat lamm, skaldjur, thaimat, grekisk mat…Kan inte välja - och jag antar att vågen får skrämselhicka om jag kliver på den hemma! Men gott var det!
Sommarens bästa strand: Den där älven övergår i ett litet träsk för att sen bli en älv igen. Sååå varmt. Såååå lugnt. Såååå nära hemma.
Sommarens arbetsinsats: Sex av åtta källarfönster målartvättade, skrapade, slipade, grundade, kittade och målade. Wow. Snyggt blev det.
Sommarens lataste: Alla sköna stunder på stranden och i solstolen på altanen
Sommarens mest använda plagg: Bikini - helt klart. Typ varje dag!
Sommarens överraskning: Trots MASSOR med mygg veckan före midsommar (alltså innan semestern började) så visade det sig att det var i stort sett MYGGFRITT här i Gula Huset. Såååå skönt…
Sommarens bett: Skulle väl vara nåt enstaka myggbett då.. inga ormar eller fästningar.. skönt
Sommarens varmaste dag: Vet inte… men vi har haft många dagar med 27-28 grader och då trivs jag!
Sommarens kallaste dag: En dag under första veckan av semestern (början på juli). Då tog jag VANTAR när jag skulle cykla.
Sommarens godaste vin: Haha.. Campagnen vi drack när vi firade 20 år tillsammans
Sommarens roligaste “utflykt”: Hmmm.. Western Farm, tror jag… där är alltid kul. Eller vänta. Nordpoolen i Boden.
Sommarens plåga: Ingen. Inte ens mygg..
Sommarens besvikelse: Att det inte blev nån resa till Grekland. Jag ville sååå gärna, men, men….

Nu får ni andra gärna summera eran sommar.

*morrar*

Den här otäckingen såg jag till att avliva på fredag ute på gården på jobbet. Och jag hittade fler av samma släkte ute vid Lilla Gula Huset.

Linda NOT like!!!!!!

Jag hoppas på en sommar utan så många av dessa blodsugare. För dom tillhör inte mina bästa kompisar direkt!

Sandiga gator + sandiga skor = sandiga golv!

Huuuu… jag AVSKYR sandiga golv.  Det blir sand under mina fötter… Och det gillar jag inte. Det ska man bara ha på stranden. Möjligen i sandlådan!

Den här årstiden får dammsugaren verkligen göra rätt för sig! Blä!

I går kväll “roade” vi oss med att koppla in nya stationära datorn. Allt flöt hur fint som helst. Vi anslöt alla andra prylar till datorn och ställde in mailprogramet, det funkatde att surfa på nätet och så vidare… ända fram till vi skulle överföra norton 360 från gamla datorn till nya… då tog det stop. Felmeddelandena poppade upp. Och Norton gick inte att starta. Men då var klockan över 12 så vi gav upp och gick och la oss… dock funkade resten av datorn som den skulle.

I morse funkade såklart inte virusprogrammet heller - det trodde vi ju inte. Snarare skulle vi försöka få bort det från datorn (det går nämnliten inte att radera heller.. då kommer också felmeddelanden upp!)

Värre är att nu får vi ingen uppkoppling alls. Nätverkskabeln är ansluten, men se  - ut på nätet kommer vi INTE.

Vi har testat att byta kabel - utan resultat. Suck….

Vad fasen har hänt medan vi sov!

Usch - varför är det inte bara att sticka i strömkabeln och sen tuta och köra???

22 minuter över 7 på lördagmorgon vaknade jag av att nåt kröp i mitt öra. Just det! KRÖP! I ÖRAT!

Jag försökte peta bort det men det fortsatte kittla i. Men så försvann det… och ned i sängen ramlade denna varelse… Den var mindre än så här i verkligheten.. men likväl var det otrevligt med ett kryp i örat!

Alltså.. jag vill INTE bli väckte sjugo över sju på lördagmorgon. Och defenitivt inte av att en liten skalbagge förirrat sig in i min hörselgång.

Jag fångade den vilsna varelsen, lindade in den i en pappersnäsduk och la den under en pocketbok - i väntan på att jag skulle kliva upp “på riktigt”. Sen somnade jag om. Och till frukosten visade jag resten av familjen….Dom skrattade!!!!

Sen kom vi på att det är nog läge att sätta ett bättre nät i ventilen som vätter ut mot skogen. Nu börjar det bli så pass varmt att den står uppe mest hela tiden…

Jag gillar inte att städa.
Och jag gillar inte när det är ostädat.
Alltså borde jag ju undvika att stöka till…
Men det är JÄMT stökigt/smuligt/dammigt/rörigt här.
Vilket innebär att jag städar - nästa JÄMT!

(tycker jag och går och plockar fram dammsugaren - suck….

Nu har jag också sett den -filmen som många talar om. Män som hatar kvinnor.

Jag hade läst boken. Det hade inte maken. Båda gillade filmen.

Visst saknades ju bitar, men det är ju ganska självklart. Ska man göra om bok till film måste man ju korta ned berättandet på sina ställen. Men överlag hade dom fått ihop storyn bra. Gillade filmtekniken och små detaljer som förekom då och då. Och så får skådisarna högt betyg, precis som alla säger.

En av de bästa svenska filmerna, helt klart. Ser redan fram emot del två!

Betyg 4+

Det här sysslade maken och bus med när jag kom hem från jobbet igår… Roligt? Javisst!!!

Men nu får det räcka med snö, tycker jag. Det syns inte på bilderna, men det VRÄKTE ned ännu mer snö! Och gjorde det hela dagen igår….Det är helt sjukt mycket snö att skotta nu på morgon… Traktorer och snöslungor jobbar för fullt. Och jag fick pulsa in på jobbet.

Hur sjutton ska vi kunna få vår och sommar i år också???

Ja, just så ser jag ut idag… Äntligen är jag klädd i annat än morgonrock eller myskläder, jag är sminkad och har fixat håret. Haha… genast känns det mer som FREDAG.

(ser förresten att mitt hår börjar ha vuxit ut ganska duktigt från det jag vart tvungen att klippa av tidigare i höstas *skönt* - snart kanske jag måste teckna om bilderna på mig själv i headern! )

Bus är hämtad från sin farmor. Maken är hyffsat pigg. Och jag är glad att jag tog den här extra dagen hemma… känns som att jag börjar vara mig själv igen.

Jag mår otroligt mycket bättre idag.. faktiskt så bra att jag var helt inställd på sticka och jobba i morgon. Dock blev jag lite tveksam när jag blev helt färdig av att promenera den lilla pyttebit vi har till bus förskola för att ta hem honom. Fick genast stoppa i mig ibumetin när jag kom hem, samt ta beslutet att bara göra lugna aktiviteter resten av dagen.

Ungefär i samma veva ringde dom från jobbet. Vi kom fram till att jag avvaktar till i morgon bitti och då ringer och meddelar huruvuda jag kommer eller ej. Vi tyckte det var lämpligt eftersom jag ändå inte börjar förrän nio i morgon.

Strax efter ringde dom igen… eftersom dom inte ville sätta vikarie på stängningsskiftet så ville dom veta redan idag om jag kommer eller inte, så att dom annars kan stuva om lite i sina skift. Och eftersom jag blev tvungen att bestämma mig redan idag så väljer jag därmed att stanna hemma  i morgon med. Jag är ju inte i 100% form idag så…

För övrigt är det två personal till som insjuknat. Samt ett flertal barn. Hmmm… Skit alltså vilket bacilljobb vi har! Vi borde vara förskonade från karensdag!

Nu ska jag sätta mig och teckna ett tärningsspel åt bus.. det lär ta sin tid för jag har tänkt att det ska bli stort och omfattande! Men det är defenitivt en lugn sysselsättning!

Jag har fått några såna där “blogg-utmärkelser” de senaste dagarna… jag är grymt dålig på att skicka vidare sånt, men jag hoppas att alla ni som jag besöker dagligen vet med er vilka ni är och känner att ni är värda såna utmärkelser även från mig. Jag föredrar att besöka er personligen, läsa vad ni skrivit och lämna några rader i era kommentarsfält istället för att skicka vidare utmärkelser. Hoppas ni är nöjda med det!

Både Evans och MissyElliot skickade mig utmärkelsen: Du har en underbar Mammablogg och det blir jag naturligtvis jätteglad över att ni tycker…

Jag är en mamma.
Jag har en blogg.
Det handlar om Bus (rätt ofta).
En mamma blogg alltså! Gillar ni den så blir jag glad. Såklart!  :grin:

Sen skickade Ulrika (aka Näbbgäddan/Pikegirl) mig en annan utmärkelse i Söndags. Hon har satt ihop en egen utmärkelse. Jag citerar: Ett förstapris, en utmärkelse, en kärleksförklaring till trogna läsare och bloggar jag själv regelbundet besöker (slut citat)

Den utmärkelsen fick Jag (och många till)! Och hon motiverar så här: (jag måste bara klistra in det hon skrev för jag tycker det är så kul…)

Linda: Pysselkvinnan som nog kommer att ta med sig minst en sax, klister och lite färgat papper (eventuellt också en laminator) i graven. Hon kan allt och är så kreativ att inte en kotte i hela norra sverige skulle behöva hålla i en sax, Linda fixar allt. Sjunger, spelar, pysslar och inreder. Gnäller nästan aldrig (min motpol?). Hon inspirerar mig och är precis som Marie en av mina första bekantskaper här i bloggosfären.

Inte utan att jag drog på munnen. Först och främst känner jag mig inte som nån superpysslare (fast maken höll med henne - han påstod att jag var pyssligare än “normalt” - vad det nu betyder!)… och sen skulle hon (och ni) bara veta hur jag gnäller - speciellt om jag druckit några glas vin! Skillnaden mellan hennes bloggande och mitt är bara att jag skriver om det roligaste jag vet och struntar i att gnälla (fast ibland händer det ju att även jag gnäller - men då är jag i stoooort behov att ösa över på nån annan än dom som hör gnället i vanliga fall!)

Nåja.. glad blev jag i alla fall. Jätteglad…Det är kul att läsa att man inspirerar någon!

Ikväll är Candygirl ledsen.

Jag tänker inte gå in på vad eller varför. Det är för privat. Men det handlar varken om maken eller bus. Så mycket kan jag säga…

Igentligen finns det väl ingen anledning att tala om ATT man är ledsen om man inte talar om VARFÖR. Men på nåt sätt känns det ändå bättre…konstigt…

Det som känns mest tråkigt är att jag nu insett att vad jag än gör kommer jag ALDRIG att uppskattas eller duga i några personers ögon. Något som känns väldigt tråkigt. Något som jag ihärdigt försökt med, men sällan lyckas… Men det är väl bara att inse - det maken försöket få mig att göra så många gånger tidigare - jag måste acceptera och gå vidare. (Nåt annat är ingen idé att lägga energi på.)

Och istället försöka fokusera på allt annat som faktiskt är otroligt bra. Och framför allt att jag är otroligt bra!

Måndag den 1 december  - 18:45

Bus hade väntat hela eftermiddagen på att klockan skulle bli kvart i sju på kvällen. Han bänkade sig i TV-soffan, och vi tände hela 12 ljus. Och skulle mysa. Så började det… Skägget i Brevlådan

Omedelbums insåg vi hur sjuuuukt dåligt detta var. Jösses… och när det var slut (som tur är programmet KORTARE än KORTAST!) satt bus helt stilla i soffan och undrade när det skulle bli mer. Alltså NÅT ANNAT. Och så undrade han var Elfrid var (alltså nissan från förra årets julkalender) Han var så grymt besviken men ville liksom inte säga nåt. Han hade ju väntat och längtat så…

Vi erbjöd annat tittande -trots att klockan var rätt mycket (en vardag). Han nappade  och ville se En Riktig Jul - alltså 2007 års kalender, men eftersom vi inte äger den accepterade han att se en bit av Astrid Lindgrens Jul. Och sen kröp det även fram att han önskade att vi köpte En Riktig Jul, vilket jag absolut kommer göra. För Skägget I Brevlådan är då inte nåt jag kommer ödsla min tid på…

Och dessutom - vilken extremt ful papperskalender som hör till.

Usch.

Betyg på årets kalender:

1 ynklig tomte.

Usch!

—————————————————-

[edit]
Avsnitt två var tydligen bättre och bus hade skrattat flera gånger. Själv har jag missat det hela eftersom jag är precis hemkommen från personalmöte! Men jag kan inte påstå att jag sörjer

Fy fn vilken dag.. fotograferingen av barnen på jobbet tog hela jäkla förmiddagen. Suck… dom ska kammas, och bytas kläder, och ha med gosedjur, och inte kladda ned sig, inte blöta upp sig, inte får rivsår.. sen ska dom helst skratta också.

Och vår avdelning var sist. Dessutom var det en omständig fotograf.

Så en bra bit EFTER ordinarie lunchtid var vi klara. Då hade nån redan somnat i famnen, en annan blivit störtless och börjat böla och en tredje höll på svälta ihjäl. Jag gick(läs: sprang) med två barn till den avdelningen där fotografen var, tog med mig två tillbaka och så två till fotografen igen..

För att inte dra ut mer på tiden än nödvändigt började vi “utfodra” barnen allt eftersom dom blev klara. ..

Vi började med de minsta - de som skulle sova - och fyllde på med dom som fotat sig. Idag var det så långt ifrån en pedagoisk lunch man kan komma.

- Sätt dig här, varsågod, ät!
- Är du klar? Bra gå tvätta dig…
- Här är ledigt en plats nu, kom och ta en tallrik, varsågod!

Typ… snacka om löpandebandprincipen. Om någon hade kollat min puls vid elvatiden idag hade pulsmätaren fått överslag. Sen satt man som en urvriden disktrasa på eftermiddagen.

Sen är ju jag personligen av den åsikten att gruppbilden är kul och viktigt för barnen att fota och få spara. Men den enskilda bilden är inte till för barnen. Den är ju till för föräldrarna. Och för att ge i julklapp åt far- och morföräldrar.  Och det är ju inte för föräldrarna vi jobbar. Vi jobbar ju för barnen. Vill föräldrarna ha enskilda fotografbilder på sina barn får dom boka egen tid hos fotografen. Alternativt själva delta och ta hand om kammning/klädbyten/snortorknig/passning för att inte söla ned sig/ passning för att inte ramla/ etc etc… Det är en så sjuk dag - denna fotograferingsdag - att ingen som inte varit med om en sån vet jag talar om.  Vi kan inte gå ut - då kan dom blöta ned sig/slå sig/få blåmärken/ramla/måsta byta kläder. Vi kan inte måla - färgvarning. Vi kan inte låta de minsta använda tusch - ja ni fattar. Vi kan inte låta dom springa runt för mycket - då blir den vita nystrukna skjortan skrynklig och dom blir rödblommiga/svettiga. Vi kan bara vänta, vänta och vänta. . och försöka underhålla med sånger, ramsor, pussel… suck…  Så jäklar tråååkigt.

Nåja.. nu är det ett år till nästa gång. Tills dess har jag väl återhämtat mig och är redo!

(och nej, jag brukar inte heller köpa bus förskolebild. Jag tar som regel lika bra bilder själv och brukar nöja mig med att köpa gruppbilden!)

Jag brukar köpa mina badbomber (och annat roligt i bad/duschväg) på LUSH. Gillar verkligen deras sortiment.

Men mitt badbombsförråd hade sinat och när vi var på ICAmaxi (eller möjligen Åhlens..????) slängde jag ned tre olika - bara för att ha några som luktar gott i badrummet. Snygga var dom också…

Igår skulle jag och bus ta ett fredagsbad efter middagen. Bus valde en bomb som såg ut som en Cupcace. Den luktadet gott.

Men ack vilken besvikelse. Först och främst bubblade och fräste den knappt nåt när den kom i vattnet. En c-brus hade gjort mer väsen av sig… och sen luktade det typ ingenting. Att vattnet inte blev nån färg är ju inte konstigt - det var ju en vit bomb. Men med tanke på dess övriga egenskaper så hade nog inte ens en röd bomb färgat vattnet nämnvärt.

Nåja.. badet blev mysigt ändå. (jag satt och läste julinspirationstidningar medan bus lekte) Men inte sjutton kommer jag handla badbomber nån annanstans än på LUSH i fortsättningen. (Däremot kommer jag använda upp de andra två vi har liggande..nån kanske funkar bättre än denna.. måste ju prova i alla fall…)

Här har inte varit många frostnätter i höst. Ett fåtal bara.. Men rönnbären har frysit, tror jag. Fast idag såg dom mer blöta än frusna ut.

Enligt väderprognosen har vi ingen snö på gång inom den närmaste veckan. Skulle vara en natt med kallgrader, annars är det varmgrader både dag och natt. Jag hoppas det håller i sig. Visst har vi sjukt mörkt nu, innan snön kommer. Men vi hinner ha snö så hiskeligt länge så jag tycker gott vi kan få vara utan den ett tag till…

Hmmm… detta är ett av mina sämre köp. Foundation i puderform. Alltså det nu så trendiga Mineralsminket. Denna produkt ska alltså vara både som foundation OCH puder  - i ett. Låter ju hur bra som helst… Problemet är bara att:

Jag kommer INTE överens med detta smink. Nope. Nix. Never!

Den vecka jag försökt mig på att använda foundation som ska appliceras med puderborste har jag lyckats med att:

- Få hudfärgat puder i tvättstället. Ser hur tråkigt ut som helst. Och har man sen lite bråttom till jobbet hinner man inte skura bort.. Usch! Resten av familjen tycker säkert det är hur smetigt som helst när dom upptäcker det och då redan har hunnit spotta tandkräm över pudret…
- Flera gånger har jag fått “stänk” på tröjan. Hur irriterande är inte det. Man kan ju liksom inte torka bort det. Det smetas ju ut då…Som tur är har jag en “cykeltröja” när jag färdas. Och byter till en lite finare när jag anlänt på jobbet. Så det missödet är det bara jag som vet av och ingen annan som behöver se (såvida jag inte cyklar omkull och hamnar på akuten!)
- Badrumsmattan har fått flera fläckar. I går morse blev det en GROTESKT stor. Suck.. och det var liksom DAGEN EFTER jag tvättade. Bort med mattan.
- Dessutom är jag urusel på få mineralpudret RÄTT. Det blir alltid tokmycket på kindbenen så jag ser överspacklad ut. Idag fick jag helt sonika ta bort allt sammans - fast jag inte hade tid. Och sätta på vanlig hederlig Cremefoundation. Såååå enkelt.

Ingen som är sugen på att överta min Loreal Mineral Foundation? Det är färg N3 på den!

Nähe.. tänkte väl det!  :???:

(Sorry.. en till barnteckning. Men eftersom bloggen även är till för mig själv, för mitt dåliga minne så struntar jag i det och lägger in vad jag vill! Haha..)

Bus invigde sina färger och sitt staffli med en alldeles för bred pensel. Men jag tycker bilden blev helt underbar. Färgglad, uttrycksfull, personlig och full av liv… som bus själv.

Bilden är stor. Säkert 50*40, eller nåt sånt. Jag tänkte leta rätt på en fin ram nere i förrådet, för denna vill jag ha upp på väggen… såvida jag inte låter framkalla den på canvas.. *funderar*