Nu är det lilla projektet klart och dessutom premiäranvänt. Fast i ärlighetens namn är det inte riktigt klart ändå, men det ingick liksom i konceptet.
Detta är alltså en liten “samlingsstuga”. Och nu blir det alltså totalt ointressant för dom som inte jobbar med barn. Men, men….
Av en lagom stor kartong har jag “byggt” en liten röd stuga. Den är målad och lackad. Tapetserad och lagt golv i. Till och med golvlist! Och fönsterglas (av laminat). Två “stolar/pallar” är även golvfasta i mitten. Detta för att stugans inneboende ska kunna sitta själva. Utan handstöd.
För i stugan bor nämligen ett gäng handdockor. Riktigt vilka har jag inte bestämt än. Men att Zebran Zebbe flyttat in vet jag. Och nu även barnen. Han hälsade på dom i torsdags. Dom var sååå nyfikna på vem dom skulle få träffa på samlingen efter maten! Jag hade talat om att någon ny skulle komma. Men inte vem. Det var Zebbe.
Och eftersom vi just nu jobbar med mönster, symmetri och former i vårt mattetema så passade ju en Zebra utmärkt. En zebra är ju randig. Och barnen hittade massor med mönster. På kläder, på väggarna, på soffan, på gardinerna….
Och just gardinerna var grejen i torsdags. För den observante ser att den lilla röda stugan saknar just gardiner. Och det var det barnen fick i uppgift… inte att sy gardiner. Men väl att fundera ut några mönster som kunde passa… Och dom gick i gång på en gång. Zebbe fick en hel hög med mönsterförslag. Mest randigt. Men även rutigt och blommigt… och så lite nonfigurativa mönster - om man uttrycker det så.
Till nästa gång hoppas jag att jag hunnit klistra upp gardiner i fönstrena. Och funderat ut vem som ska hälsa på då…
Vad är det nu som Linda håller på att fixa med på jobbet??? Vad ska detta bli månne?
Det har hänt mer sen andra bilden togs, men jag glömde fota igår… Har hållit på med insidan i går eftermiddag när alla barn gått hem. Och lite mer på utsidan….
Men än är det inte färdigt…
Titta vilken underbar färgklick vi har på en av dörrana i hallen på jobbet. Blir man inte glad av dessa färger då är man rejält höstdeprimerad.
Här har jag låtit barnen rita sina sommarlov. Dom har tecknat med oljepastell och sedan målat över med vanliga vattenfärger. Och dom tyckte det var som värsta trolleriet när det dom ritat med krita inte försvann trots att dom målade med pensel ÖVER… Några barn målade och målade.. bara för att få se hur färgen rann undan igen och igen…
Självklart har dom även berättat för mig om sina sommarlov, så deras berättelser finns dokumenterade på deras alster.
Och trots att hösten nu kommit får vi härmed njuta av sommaren lite längre - åtminstone på bild, i vår hall!
(fast det påstås visst att sommaren ska komma tillbaka till helgen, men det tror jag först när jag känner det - dvs. När jag sitter i bikini igen!)
Eftersom bus var less på att bada för i sommar (hur man nu kan bli det— jag vill minsann bada mera!!!) föreslog jag att vi skulle ta och måla lite ute i den sköna sensommarvärmen.
Så blev det.
Bus tillverkade snabbt en stycke stav att bränna in Katlamärket på folk med… (!!!) och en vacker sten.
Självklart deltog jag i skapandet. Och då blev det denna:
Så nu går ingen säker i skogarna runt Lilla Gula Huset. Blir man inte tillfångatagen av någon Tengilsoldat som försöker brännmärka en så blir man väl ormbiten.
Denna ålderstavla pysslade jag ihop i morse innan barnen började droppa in på huset. Vi har tidigare haft en liknande, men den var bara svart med dataskrivna siffror på. Jag tyckte vi behövde lite färg!! Om någon inte fattar så hänger barnets namnlapp vid den ballong som motsvarar åldern på barnet. 
(jag har suddat ut de riktiga namnen på bilderna ovan, och/eller ersatt med påhittade namn!)
Om någon (som jobbar med barn) vill göra nåt liknande så är det enkelt:
Först har jag ritat flickan som ska hålla i ballongerna. Hon är färglagd, utklippt, laminerad och sen utklippt igen. Dessutom är det klippt et litet hål mellan hennes händer. Ballongern är klippta av färgat papper och märkta med siffror i avvikande färger. Även dessa är laminerade och urklippta. Bakrunder är tre laminerade blå A4papper samt en halv A4 med grönt “gräs”. Jag drog sex trådar av mattvarp genom hålet mellan flickans händer, så det ser ut som hon håller ballongerna “på riktigt”. Sen monterade jag henne, med häftmassa, på bakgrunden (som bara hänger uppe med knappnålar på en anslagstavla). Trådarna drog jag upp till där ballongerna skulle sitta, fäste med häftmassa och monterade ballongerna över häfmassaklumparna. Klart! Bara att hänga upp barnens namn!
Jag tycker det blev en fin och överskådlig färgklick!
Nu får dom små liven fylla år även nästa läsår. Idag satte jag mig ned och gjorde grattiskorten åt alla våra barn. Ovan syns hur det ser ut när man fyller sex år. Finns även för två-, tre-, fyra- och femåringar! Tärningarna är i olika färg beroende på vilket nummer dom visar. Och eftersom vi går en matteutbildning för att utveckla matten hos förskolebarn så gjorde jag just mattetema på korten. Tärning och antal ballonger visar såklart hur många år dom fyller. Dock kom jag på sen - när jag redan skrivit ut korten - att jag ju borde satt dit siffran också. Fast den kan vi ju skriva dit “förhand” i efterhand…
………………………………………………………………………………………..
Uppdaterat: Jag tog tag i "problemet"
och fixade till det i photoshop i alla
fall. Blev snyggast så. Men det har jag
ingen bild på i hemmadatorn.
Hur som helst så blev det bra!
Visst är dom söta? Tusenfotingarna gjorda av äggkartonger… Tipset är tagit från bloggen förskolläraren och barnen tyckte det var jätteskoj att göra sin egen lilla mask. Kanske ett pysseltips för er med barn om helgvädret blir tråkigt??!!
Det var i alla fall jättefint väder ute när vi gjorde dom här på jobbet och vi hade altandörren öppen medan dom målade. När jag fick syn på ett gäng fåglar sa jag åt barnen att:
- Tänk om fåglarna kommer och vill äta upp era larver nu. Dom gillar ju larver…
Varpå någon av dom svarar:
- Men dom ser ju att dom är gjorda av äggkartonger!!!
På långfredagen i Lilla gula huset kom jag på att vi inte ägde några äggkoppar! Jag SMS:ade min mamma och undrade om hon hade några till övers som jag kunde få “ärva”? Dom skulle nämligen på middag samma kväll…Jodå, äggkoppar hade hon, men inte tillgängliga just nu. Till nästa påsk så…
Alltså fick vi tillverka egna. Att vi saknade pysselingredienser kunde inte hjälpas. Klart det skulle fixas äggkoppar! Dessutom måste jag ju leva upp till namnet som Cia gett mig - Pysselgudinnan! (fast denna gång skulle minsann bus få bli rejält delaktig!)
Jag sågade till lagom storlek av ett papprör (som vi förvarat dukar eller nåt runt.) Sen fick bus börja skapa. Han klistrade fast ett par fjädrar i bakkant på varje rör, så det stack upp lite lagom. Sen “klädde” vi tillsammans kopparna med lämplig färg på papper. Och sen var det bara dekorera. Och det var just dekor som saknades. Men sytråd, vanliga plastpärlor, googleeyes och mer fjädrar funkade fint. Fast för att få pärlorna att fästa räckte det inte med limstift (och nån limpistol hade jag inte tillgänglig!) Det fick bli Karlssons Klister. Tre äggkoppar orkade bus - han gjorde den gröna, den gula som ser ut som en kyckling och den röda. Jag fick äran att slutföra den sista - och jag gjorde den lila/turkosa fjäderklädda.
Visst blev dom fina???
Nu bar det sig inte bättre än att min mor hade hittat äggkoppar tills dom kom på middag - just på långfredagen - men vi åt ändå äggen (på påskafton) ur dom hemmagjorda. Och trots att vi egentligen tänkte att det var sk engångsäggkoppar så åkte dom ned i kartongen för påskpynt. Dom kommer säkert fram igen, nästa påsk.
Ett litet pysseltips för pysselsugna barn inför Alla Hjärtans Dag!
Den här asken har bus gjort, nästan helt själv. Den är jättelätt att göra! (jag har sett en sån ask på nätet nånstans, men jag vet inte var… och jag vet inte om den var exakt likadan, men principen var säkert samma!)
- Ta en låda/ask. (Vi tog en juice-tetra och klippte av botten i lagom höjd. Det var lite pilligt för bus, men han lyckades klippa nästan helt rakt!)
- Sätt lim på asken och klä den med omslagspapper. (Vi tog rött, inför alla hjärtans…)
- Klipp till hörnen och vik in under och innåt. Fäst med lim!
- Rita fyra hjärtan av valfritt papper - lite hårdare. (Bus ville ha röda hjärtan)
- Klipp ut hjärtformerna (Bus fick rita/klippa några extra hjärtan för han råkade klippa sönder några stycken! haha…)
- Limma fast på asken. Låt en del sticka ovanför
- Dekorera (har man tid kan man ju dekorera hjärtanen innan, låta torka och sen montera fast på asken. Men det hade inte vi.. så vi dekorerade med glitterlim när dom var fastsatta på asken!)
- Ta lite silkespapper och fyll ut botten. (där fick jag hjälpa till. Bus gjorde en hård boll som han la i botten.. fattade inte riktigt vad pappret skulle vara till för!)
- Fyll med vad man vill. Ett hemmagjort halsband, chokladbitar, diamantstenar…
Det var det sista från mig innan helgen. Nu blir det mobilbloggning fram till söndagkväll! Ha det så skönt!
Tja.. Bildcollaget ovan talar väl för sig själv…
Men ändå…
Ta ett bubbelplast.
Tejpa fast på bordet.
Måla! Måla! Måla!
Ta ett rent papper.
Lägg över bubbelplasten.
Stryk försiktigt över så att all bubbelplast fått ett tryck över sig
Lyft upp pappret!
TaDa!!! Vilken läcker mosaikmålning!
(och sen är det bara lägga bubbelplastet i diskbaljan, skölja upp och torka så går det göra om samma sak en annan gång!)
Den understa bilden gjorde bus när han hälsade på mig på jobbet i går!
Det är inte bara hemma och i datorn jag tecknar. Det blir lite av den varan även på jobbet! Såklart!!!
Så här såg det ut i måndags efter jag haft “mattesamling” med mina barn. (vi jobbar extra mycket med matte just nu - går en utbildning om matematik för förskolebarn)
Det hela handlade om en flicka - Josefine, döpte dom henne till. Så då ritade jag henne… och så fortsatte vi. Jag berättade, och ritade.. och barnen räknade. Berättade mer, ritade, räknade…
Hur många bor det i Josefines hus?
Hur många hade hon bjudit på kalaset?
Hur många av dom var barn?
Hur många djur kom på kalaset?
Om jag redan ritat fyra ljus på tårtan, hur många till behövs (då hon fyllde sex år)?
Hur många ballonger behövdes det för att det skulle räcka till alla barn?
Hur många paket fick hon?
Vilket paket är störst/minst/runt/avlångt…?
Hur många har nåt gult/blått/rött osv på sig?
Hur många pojkar/flickor är det? Vilka är mest…
Först tänkte jag slänga det stora blädderblocksbladet, men så kom jag på att jag kanske ska ta och rita om figurerna - på riktigt! Och laminera och göra som en flanosaga. Då kan man ju använda den om och om igen…
Men när ska jag få tid till det projektet? Men jag sparar arket och lägger idén i byrålådan!
Förresten så har pojken längst ned - Max- en tam dansmus i sin ena hand.
Tänkte bara om ni inte såg det! Det är viktigt med detaljer, vet ni!
Ett litet Alla Hjärtans Dagspyssel. Hjärtblommor. Sååå söta. Och inte alls så svåra att få till för de små liven.
Tipset kommer från sidan Odlingspyssel och HÄR kan man hitta hjärtblomman i en mer “prydlig och ordentligt limmad variant”. Det är bra när man ska visa upp vad dom ska göra, men sen gillar jag när det syns att det är barnen själva som har gjort sakerna. Man får inte vara där och peta och tillrättavisa för mycket. Dom fattar själva hur dom ska göra - bara dom har fått se vad uppgiften är för nåt. Sen tolkar dom instruktionerna lite olika. Och dom är dessutom olika duktiga på att klippa. Det där med finmotoriken är inte så enkelt alla gånger…Därför blev ingen hjärtblomma den andra lik. Men alla är fina! Och dom står nu till allmän beundran i fönstret i målarrummet på jobbet! Hur fint som helst mot den vita snön utanför!
(barnen som gjort dessa blommor är alla mellan 4-5 år och dom har själva döpt sin grupp till “coola gänget” om någon undrar om texten på lappen som är överst av fotona)
Tråkinlägg???Ja, om man inte jobbar med barn, eller ha småbarn hemma som man kan använda mina pedagogiska tips och ideér på så är det ju synnerligen meningslöst att läsa när jag skriver om sånt jag gjort på jobbet.
Men det struntar jag i och fortsätter.
Den här memorytavlan gjorde jag idag på jobbet. (crappig bild, jag vet!) Vi håller på väldigt mycket med matte just nu, eftersom all personal går en kurs i matematik för förskolebarn. Och just nu sorterar vi och letar par med barnen. Och i ärlighetens namn har vi ju inte den tiden som behövs för att sitta och spela spel med barnen lika ofta som man skulle vilja. (eller borde, kanske jag skulle säga, eftersom jag inte är nåt stort fan av just spel!) Därför tog jag ett memory och gjorde en tavla av det. Jag klistrade upp memorykorten på en snygg kartong och hängde upp på en av dörrarna till köksskåpen. Där kan nu även de minsta stå och kika och hitta par - utan att behöva sitta vid bordet och minnas vilka kort som varit uppvända. Hade varit ännu bättre om jag hittat ett memory med rim att använda (då hade vi även tränat språket på samma gång) men nu fick det bli ett med Nicke Nyfiken.
Att det sen, förutom att fylla sitt syfte, blev en fin färgklick, gör ju inte saken sämre.
En annan sak - om just par - gjorde jag igår.
Jag fyllde en stor kartong med “par” och la sedan ut alla prylar på golvet på en snygg duk. Duken var mest för att hålla samlingsringen tillräckligt stor hela tiden, men även för att alla saker skulle synas bra. Sen fick barnen hitta paren - eller som dom säger: saker som hör ihop. Det var till exempel saker som gaffel-kniv, ljus-ljusstake, ägg-äggkartong, peng-plånbok, hund-hundben, tuschpenna-kork, glasburk-lock, kavel-bakform.. ja ni fattar… Förutom att dom hittade dom, enligt mig, tilltänkta paren, tänkte barnen ett steg längre. Dom parade även ihop bland annat ägg och tvättlapp - med motiveringen: Båda är vita! Glasburk och ljusstake - båda är av glas. Och värmeljus och ägg: Båda har rund form.
Både memorytavlan och par-leken är ju nåt man kan göra hemma med sina egna barn. Man måste ju inte jobba med barn för att göra nåt liknande!
Så här såg det ut på mitt köksbord i förrgår kväll - den dagen jag sa att jag satt och gjorde planeringsjobb på hemma plan till halv elva på kvällen.
(Det jag sysslade med intresserar troligen bara andra förskollärare,
så ni andra kan strunta i resten! )
Den kvällen tillverkade jag pappersvantar… 26 par vantar för att vara exakt. Alltså 52 stycken totalt. Samtliga vantar är urklippta ur gamla tapetprover. Det blev mycket klippande. Och sen laminerade jag alla 52 stycken så då var jag ju tvungen klippa ut varje vante igen! Ett gäng blev enfärgade. Några mönstrade och slutligen blev vissa lurigt randiga. Men bara två av varje.
Dessa har jag sedan provat använda på samlingen med barnen. Först en ramsa och sen gäller det för dom att hitta paren - så klart. Enklast med bara enfärgat. Lite svårare med mönster och allra svårast med dom luriga ränderna - där samma färger finns på flera men ränderna skiljer sig åt.
Och när jag ändå höll på gjorde jag en annan vantramsa. Där det gällde att höra vilken färg vantarna är genom att lyssna på rimord. Klurigt… jag fick låta dom tjuvkika på alla färger utom lila - men då valde jag ett grymt lätt rimord - JILA….
Hur som helst så blev vantarna snygga. Och uppskattade. Och användbara. Funkar förresten även att använda som memory.. bara som bonus.
Tipsen till båda vantlekarna kommer från Ingelas Lekstuga
Nu är årets kalender till jobbet klar. Idén är stulen från nån tipssida på nätet, som jag inte har lagt nåt bokmärke till.
Den kanske inte ser så snygg ut - blixten slår i plasten så det blir fula reflexer. Men hela granen är glittrig. Och sen har jag sytt med rött garn genom kartonggranen för att göra “stegpinnar” till tomten. Tomten är i sin tur laminerad och kan “hänga” under armarna. Och på så vis arbeta sig upp mot toppen.
Nu kan vi börja räkna ned….
Dan, före dan, före dan, före dan, före dan…..
Idag har jag tillverkat både en adventskalender och dessa fem tillbehör till en ramsa om pepparkakor. Båda till jobbet, alltså. Ramsan kommer jag inte i håg nu. Men jag har hittat den på nätet nånstans.
Adventskalendern är inte heller eget påhitt utan en ärligt stulen idé från någon annan förskollärare. Det är en stor gran där en tomte klättar upp mot toppen. Ett steg för varje dag och till den 24e är han i toppen. Fin kommer den bli. Jag hann den dock inte riktigt färdig så foto får komma senare.
Här har vi inte tid att gå och lägga oss… Vi bara läser och läser och läser… Jämt ligger det nya brev i busungens brevlåda (som jag skrev om igår) och nu har han även börjat få ihop meningarna till en innebörd, inte bara orden.
Tillslut kom det brev som:
SKA DU SOVA NU?
och
ÄR DU TRÖTT NU?
Men se det skulle/var han inte.. han var tvungen att gå kolla om det inte kommit nåt brev till innan vi släckte, alldeles nyss (alldeles för sent) .
Men det bara lyyyser om honom när han läser… Han blir överlycklig varje gång han förstår vad han läst. Och vill bara läsa mer och mer och mer… Snart blir det nog korvstoppning i hjärnan på ungen! Bokstäverna kommer börja ramla ut genom öronen! Eller nåt!
Bus postlåda blev klar idag… och nu skickas det brev flera gånger per dag… Och han tycker det är såå spännande. Mest för att han nu har knäckt läskoden. Enkla ord och meningar - som kortet här ovan - får han ihop med synnerligen väl genomtänkt ljudning… han står och läser, och ökar på med bokstav efter bokstav… S… SO…. SOV…. SOVI….SOVIT… SOVIT (och så uttalar han fel emellanåt.. SOVIT kommer garanterat låta SOOOVIT imorgon bitti.. innan han tänkt till och kommit på vad det står.
Han har sökt ord i böcker och på förpackningar hela eftermiddagen.
Titta här står det SKOLA. (med betoningen typ skollaaa - innan han kom på vad han själv läste…) Och så håller han på. Överlycklig över att ha läst alla veckans dagar han hittade i en sagobok…
Han kollar sin postlåda hela tiden. Och tänkte gå upp direkt efter han lagt sig för att kolla om det ändå inte var nån mer post där i. Men jag stoppade honom och sa att brevbäraran jobbar inte på natten. Ha! Kortet ovan kommer ligga där i när han vaknar. Få se om han kommer ihåg hur man läser efter att ha fått sig några timmars sömn…
Och jag, jag är sååå stolt över att min nyblivna femåring blivit så duktig på läsa!
Mer jobbrelaterat!
Min samlingstavla är klar. Och invigd. Tavlan har ju i och för sig varit färdig ett tag, men barnen tog en liten stund att “göra”. Först har jag ritat en tjej - utan huvud. Alltså klänning och strumpor. Och en kille - tröja och brallor. Dessa kopierade jag och målade i olika färger. Sen har jag har fotat porträttbilder av alla barn, förminskat dom till 2,5*2 cm, klippt ut huvudena och klistrat dom på de tecknade kropparna. Därefter åkte allt in i laminatorn (det är därför det blänker så väldigt på fotona) och sist klippt och limmat upp allt på färgade glasspinnar. För säkerhets skull skrev jag även barnens namn på pinnarna.
Färgerna på kläderna är valda utifrån att man ska kunna sortera och räkna och träna färger. Hur många har rosa kläder idag? Finns det flera pojkar med gröna byxor? Självklart kommer matematiken även in då det gäller att räkna hur många barn som är på förskolan den aktuella dagen. Hur många är lediga? Hur många är sjuka? Vad blir det tillsammans. Är det flest pojkar eller flickor? Och så blir det lite ljudlekar/bokstavsträning när man ska lyssna vem som börjar på bokstaven “S” och vilket barn som heter W-I-L-L-E osv…
Nu ska jag sluta plåga er med mitt jobb…. Istället ska jag gå ned i källaren och leta fram varmare täcken till natten. Det börjar kännas kyligt!
Kolla vilken snygging. Värsta pinglan ju. Och trots läppstiftet trodde alla att jag var en HAN. För Mulle är ju ett manligt troll, visst är han?
Faktiskt var det inte en endaste unge som kände igen mig idag, när jag hastig och lustigt fick axla rollen som skogens väktartroll nummer ett - Mulle!
Men jösses vad svettig jag blev. Tog på mig mina vanliga utekläder UNDER mullemunderingen så det blev tokvarmt. Dessutom var näbbstövlarna försmå så jag fick ont i tårna. Haha… men kul var det!
Och visst måste Mulle var släkt med Trulla - som jag agerade förra hösten… Då med lite längre varsel så jag hade med mig sminkprylar - något jag saknade idag! För lite lika varann är dom allt.. eller hur?
