Nu är min samlingstavla till jobbet kvar. Alltså den vi ska använda för att gå genom vilka barn som är på förskolan, om nån är ledig eller sjuk. Utmärkt och uppskattat stöd för att se och bekräfta varje barn. Av någon anledning ledsnar dom nästan aldrig på just såna saker…

Nu är det bara fotona som saknas. Jag har fotat dom, men inte förminskat och skrivit ut och laminerat. När det är gjort ska dessa klistras på färgade glasspinnar och sen stoppas i fickorna som finns “gömda” på tavlan. Fönstrena  för dom som är på förskolan, soffan för de som är lediga och sängen för de som är sjuka.  Såklart!

Och när jag ändå är i farten och tjatar om vad jag sysslar med på arbetstid kan jag visa vad som finns i min stora gröna sånglåda i oktober månad.

Självklart har jag valt sånger om läskiga saker såhär inför Halloween.  Och de saker jag inte hade sedan tidigare fick jag hastigt och lustigt tillverka. Men det tar ju inte så lång stund att slänga ihop ett spöke och ett troll… Man behöver ju inte vara så noga. Huvudsaken ungarna ser vad det föreställer!

Kolla vilket gulligt hus!

Detta är ett nybörjat litet pyssel (nåja, inte så litet) som ska bli till jobbet. Ett filthus som ska användas vid samlingen. Huset föreställer självklart förskolan.. eller avdelningen då… Polstjärnan (därav stjärnan ovanför dörren - det är  alltså inte nån avbild av nåt kommunistläger jag håller på med)

Bakom fönstrena är det fickor där glasspinnarna (som syns på bilden) ska stoppas ned. Varje glasspinne ska först förses med bilder på alla barn på avdelningen.

Innan allt är färdigt ska hela tavlan även innehålla en stor pösig soffa - där man sätter pinnarna med barnen som är lediga, och en säng - där man sätter dom som är sjuka.

Men det är en bit kvar innan jag är färdig med allt det!

Vi har många småttingar på min avdelning på jobbet. Vilket innebär att dom stora barnen - dom som är 4-5 år får anpassa sig rätt mycket efter de små.

Därför har våra stora barn (dom är fem stycken) fått ett eget rum. Dom har själva döpt det till Stora Barnens Rum. Och jag har fixat en stooor skylt, där fotona på de barn som är tillräckligt gamla finns uppsatta. Det rummet får småttingarna inte komma in i. Där kan dom lämna framme pennor och saxar. Dom kan  bygga i fred utan att de små river, och så vidare…

Dom verkar  väldigt nöjda med sitt “nya” rum,  våra stora barn.

Och som den uppmärksamme kanske ser är det som vanligt mina figurer som återkommer när jag skapar…Det är ju liksom min “stil” och enklast så. Då behöver man ju inte fundera så mycket!

(som tex på tavlan här och väggmålningen här)

Någon som vet vad detta är?

Ingen behöver gissa.. .

Jag ska ändå tala om det. Nu genast. Bilderna ovan är resultatet av en, enligt bus, riktigt rolig lek. Att den sen är otroligt lärorik och i stort sätt gratis är ju heller inte helt fel.
 
 

Detta har vi nämligen roat oss med i kväll. Färglära, helt enkelt. Hur kul som helst. Och enkelt. Jag har bara färgat vatten med vanliga vattenfärger.

Alltså… vispa runt en pensel i vald kulör. Skölj i ett kärl. Ta mer färg, av samma kulör. Skölj.. upprepa till rätt nyans. Och vips har man alla grundfärger att leka och slabbas med. Att det sedan upplevs som rena rama trolleriet när gult och blått blir grönt att det blir grått när alla färger blandas. Haha… Bus tyckte dessutom att han blandade till farligt “medel”. Alltså typ gift och explosiva ämnen. … Fantasi kryddar bara tillvaron lite!

Och jag passade på att fota

Gick ju bra att få till roliga foton med färg och vatten!

Ny termin. Nya barn. Nya födelsedagar att fira.

Alltså har jag börjat göra nya gratulationskort till alla barns födelsedagar.

Så här blir dom. Tårtan är alltså likadan på alla kort. Den har jag bara målat ett exemplar av och sen kopierat och klistrat upp på röd kartong (ca A5-format). Ljusen däremot är av röd kartong som jag klippt ut och klistrat på. Lågan är gult silkespapper. Namnen skriver jag sen förhand, i olika färg.

Jag tycker dom blev/blir fina! (jag har typ 12 kvar att göra..haha…)

Idag tog jag en riktigt gammal klassisk visa och sjöng som en saga åt barnen på samlingen efter lunch. Den gamla sången om Josefin med symaskinen… Ni vet…

Det var en gång en flicka som hette Josefin, Josefin, fin, fin, Jose, Jose, Josefin.
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin, symaskin, skin, skin, syma, ma,ma,ma, maskin…

Och till den hade jag fixat bilder (som jag laminerat) på hela storyn. En Josefin, en symaskin, Hennes fästman, farmor, skutan, brevet och så vidare… Blev som en saga, fast med sång då.

Väldigt enkelt, och mycket uppskattad.

Dom ville omedelbums höra den igen och så kunde dom inte för allt i världen förstå varför Jonatan kastade självaste Josefin i vattnet när båten gått på grund. Och det var ju en helt klart berättigad fråga. Och sen var dom ytterst fundersamma över det där med att hon satt på havets botten och sydde..Sen hörde jag hur dom gick och nynnade på sången senare under dagen… Haha.. det är lätt att underhålla barn.. ibland!

Arbetsskadad som man troligen är så gav jag givetvis bus ett uppdrag, i bästa “pedagogisk dokumentations-anda”

- Kan du rita hur det gick till när du ramlade med cykeln?
- Nej, det kan jag inte.
- Joo.. prova!
- OK då!

Och visst kunde han…

Lilla bilden innehåller förklaringarna, och jag vet att dom syns dåligt här. Men som vanligt är ju bilderna fotade/scannade för eget bruk (inte till bloggen i första hand) och hamnar i nästa fotobok - där blir kollaget i A4 format, och då ser man den lilla texten.

Jag kan istället förklara att det som syns på bilden är ju givetvis hans röda cykel och framför den kommer en bus flygande - med armarna i vädret. Den gula “plumpen” är cyckelhoppet och rutorna är “såna där streck som visar att det går fort”.

Och precis så såg det ut när han gjorde sin luftfärd och landade olyckligt!

Nu så.. äntligen är det “fredag imorgon”. Idag har jag jobbat länge. Var sjätte (var)dag har vi hand om stängningen på förskolan och jag tycker alltid det är lika trist. Men efter idag har jag bara fem stängningar kvar innan semestern. Yes!

Annars har jag gjort ett fint häfte inför vernissagen vi ska ha på förskolans dag nästa torsdag. Barnen har målat tavlor på canvas och dom ska ställas ut (ute) nästa torsdag. Jag har även fotat alla 36 tavlorna och gjort en liten “produktkatalog” eller vad man nu ska kalla det. Jättefint blev det. Nu kan alla barn få behålla allas fina bilder, liksom. Om än i miniatyrformat.

På förskolans dag ska vi även ha en liten sångstund. Mina barn tränar för fullt, och jag spelar, som vanligt. Jätteduktiga är dom. Jag tänkte även kopiera upp sångerna så de föräldrar som kommer och lyssnar kan vara med och sjunga.

På bus förskola blir det grillkväll, den kvällen.

Sitter på jobbet och förbereder dagens "uppevila".. alltså den samling de större barnen har efter lunch, medan de små sover.

Tänkte vi skulle börja jobba lite med ABC. Många är jätteintresserade av bokstäver och trots att ingen fyllt sex år är det flera som kan både skriva sitt namn och andras. Nån kan till och med läsa lite. Därför borde det väl passa bra.

Idag börjar vi med L. Först en saga om L. Sen får dom "leta L-ljud" i en påse med hemliga saker. Och sen blir det att göra sitt eget blad i en ABC-bok om L. Rita nåt på L.. och skriva nåt ord på L, om dom kan. Annars hjälps vi åt.

Om jag hinner kommer dom sen ha sin egen ABC-bok innan sommarlovet.

Nu kommer första barnet!

So Long!

Här kommer min ide till sagostigen med barnen veckan före jul. Tanken är att vi börjar sagostigen en bit ovanför förskolan och går sedan in i skogen. Och vid varje "stop" hittar barnen saken vi letar efter precis då. Dessa saker ska naturligtvis finnas på plats och vägen ska vara upplyst med lyktor. Och för att få in lite aktivitet (förutom skogspromenaden) kommer det bli en sång vid varje "stop"

Vid målgången blir det sedan varm saft och pepparkakor.

Text: Tant Beatrice har blivit sjuk. Hon har brutit benet precis lagom till jul och nu har hon inte hunnit fixa med allt som man skulle till jul. Hon ligger i sin säng och är mycket sorgsen. I fönstret i sovrummet fanns det ingen julstjärna. Det finns inte framme någon adventsljusstake och inte hade hon bakat och lagat någon god mat heller. Och vad värre är… lagom till julafton kommer hon få besök av sina barnbarn och dom förväntade sig ju givetvis en riktig jul ? med allt vad det innebär.

Vi har låtit våra barn på jobbet måla med sand.

Ja, inte bara sand, men vanlig plakatfärg blandat med ungefär lika delar sand. Det blev en fast härlig gegga som man nästan fick lägga på med spatel. Men det funkade med bred pensel också. Blandade sand i färgerna röd, gul, grön och blå och sen har dom målat var sitt ark som vi sedan ska motera fotografbilden på. När dom målat klart fick dom strössla över guld eller silverglitter.

Måste verkligen rekommendera er med barn att testa detta.

Det var verkligen häftigt att jobba med. Härlig konsistens och färgerna blev liksom ännu klarare med mer lyster. Och framförallt. Det blir en tredimensionell bild som blir hård när den torkat! Så coolt…

Jag har inte fotat nån bild, men det blir urläckert. Testa!

Eftersom jag ska ut och käka ikväll - och lill-bus fulllkomligen älskar att gå på restaurang - har jag dels ljugit lite fint och sagt att jag ska på personalmöte. Och sen mutade jag honom med korv och plättar  till middag. Dessutom snitsade jag till korven på detta vis:

Än är allt frid och fröjd. Korvgubben är i magen och plättarna med hjortronsylt är på väg åt samma håll.

Jag har gjort en väg.. en väg till en sång. Så barnen ska kunna hänga med i orden upp och ned, sväng och äng osv. Jag tror den är 22 A4 stor!!!

Lite svårt att se kanske.. men det är alla bilder och hela vägen till barnvisan

Jag har bara kvar att plasta den. Sen kan vi börja sjunga på jobbet!

Idag har jag varit Trollet Trulla för mina barn på förskolan. Utklädd med mörk peruk, gjuteklänning (!), näbbstövlar, svans och stora fräknar i ansiktet. Dessutom pratade Trulla norska! Eller…snarare bröt på nåt som liknade norska. En norrman skulle skratta sig fördärvad om han hört min norska…

Barnen fick följa med på en sagovandring i skogen bakom förskolan för att sedan få sjunga och dansa trollsånger tillsammans med Trulla!

Det var väldigt kul - om jag eller barnen hade roligast ska jag dock hålla osagt! Och det var enormt svettigt. Jag hade på tok för mycket kläder under min trollklänning. Och jag som var rädd för att det skulle bli för kallt om fingrarna att spela gitarr utomhus.

För att lugna maken kan jag dock tillägga att jag inte tänker klippa av mig mitt hår och än mindre färga det mörkt!