Det såg lite kul ut - när bus upptäckte att hans badboll var på väg lååångt ut i älven. Han satte av, med sina armpuffar, men mäktade inte med att hinna ikapp den snabbt ivägblåsande luftfyllda leksaken. Vi satt sen på stranden och såg hur den försvann in i vassen på andra sidan… (och jag var glad att jag som vanligt hade mobilen med mig så jag inte var kameralös)

Idag blir det inga bad. Vi ska fixa frukost och sen blir det Luleå. Trots att det är badväder ute.

Har man ingen pool så får regnvattentunnan duga…

Busungen ville inte och bada idag??!! Han påstod att han hade badat sååå mycket* … Hmmm… jag som var sugen att solbada lite på stranden. Och naturligvis även i vattnet… men, men… jag är inte den som tvingar en unge till stranden. Istället hann jag måla första varvet på tre av de sex källarfönstrena. Och sanningen är ju den att man blir minst lika brun av att måla fönster iklädd bikini som att ligga pall på en solig strand. Frågan är om man inte blir brunare - åtmistone blir det jämnare, eftersom man rör på sig.

—————————————————–
*) Sanningen till oviljan att åka på stranden är nog snarare den att han inte kunde slita sig från ytterligare en ny Legobyggsats från StarWars-världen. Hans farmor förärade han med den. Hon kunde inte vänta till han fyllde år…

Otäcka odjur…. huu…tack gode gud för “eltennisracketarna”! Bus gillar att elektricifiera inkräktarna… han låter dom nästan bli till förkolnade rester och det är risk för att brandvarnaren startar… nästan…

Undra om jag kan utnyttja rotavdraget?

Bus önskar sig sååååå mera Star Wars Lego och har visat oss minst hundra gånger exakt vilka byggsatser han vill ha när han fyller sex. Det är ju dock 1½ månad tills dess… Så igår fick han välja att plocka ut pengar ur någon av sina spargrisar (ja han har flera… en för guld, en för silver och en till…. men den tredje tror jag är tom). Och trots att han egentligen är väldigt snål så räknade han upp hur många guldtior han behövde…. tju’sex, tju’sju, tju’åtta, tju’nio, tju’tio och tretti!

Sen tog han en tung börs ned på coop och inhandlade en “snurrbil” - som han säger…

Bus är fortfarande helt insöad på StarWars. Han pratar om det, leker det - både med sig själv och med,  han vill se filmerna igen och igen… och så ritar han StarWars affischer, tidningar och ritningar över farkoster och dödsstjärnan och sånt…

Och sååå han önskar sig mera StarWars Lego när han fyller år… men dit är det ju 1½ månad. Det är låååång väntan för en som ska fylla sex!

En härligt svettig dag har vi haft idag… första delen av dagen solade jag ryggen. I typ tre timmar. Jag stod nämligen hukad över källarfönstrena som vi håller på fixa och greja med, här i Lilla Gula Huset. Synnerligen effektivt sätt att sola ryggen på.

Eftermiddagen har jag därför haft framsidan mot solen. Mest… Jag hade väl siktet inställd på en strand. Men bus har liksom inte lärt sig uppskatta den svenska badtemperaturen. Han jämför med Grekland hela tiden och tycker därmed att det är på tok för kallt här hema. Alltså ville han hellre stanna hemma… Men det går ju bra att svalka sig även på gräsmattan.

Från igår… Hägnan, Gammelstad, Luleå.

Fast när bus mötte rövarna på bilden hade han inga som helst planer på att föhandla (och lämna ifrån sig den magiska drycken dom fått från örtakvinnan tidigare under vandringen). Han ville dra sitt svärd och gå dom till mötes… haha…Och sen när dom somnade (av den magiska drycken) tyckte han att dom skulle ta med sig rövarnas vapen….

Han har inga som helst svårigheter att leva sig in i historen.

Vi skulle även delta i lite lajv, inne i “värdshuset”. När vi kom in och fått oss lite stärkande dryck av värdshusvärdinnan blev bus värvad i den kungliga armen. Som knekt. Men han levde sig in aldeles FÖR mycket och började ångra sig. Han ville inte lämna mig (och sin tiger). Och när han fick höra att dom skulle tåga i väg om två dagar fick han nästan panik och jag fick bära ut honom från värdshuset. Lilla gubben… det blev alldels för spännande…Sen ville han inte ens passera värdshuset mer den dagen. Med risk att dom skulle se att han redan desserterat…

Bus sitter och kikar på TV. En programledare pratar med MYCKET TYDLIG skånsk dialekt.

Bus: Mamma… har han varit en vanligt barn när han var liten  som sen slog huvudet och fick en sån där skada så det  är svårt att förstå vad han säger????

Det är ju långt från Norrbotten till Skåne…väldigt långt…

(bilden ovan: Bus  har ritat en ängel till mig)

Kolla in så sugen bus var innan han fick hugga in på svärmors födelsedagstårta… haha.. Men han känner sin mor.

- Ingen får äta från tårtan. Mamma måste “knäppa” den först!

Såklart!

Morgonen har spenderats tillsammans med dammsugaren, skurhinken, trasan och AJAX. Men nu är alla rum dammfria och luktar gott.

Maken har börjat skrapa källarfönstrena, svärmor syr medeltidskläder… Och solen lyser med sin frånvaro!

Pojke på fyra år (på jobbet): Hur många år är du Linda?
Jag: Jag är 37..
Pojke: Då är du inte lika många år som min morfar som är 50 eller 60.

Jag tänker: Näe verkligen inte!!! Ser vi lika gamla ut eller???

Femårig flicka på jobbet: Linda, har du hängbjöst? (hon kan inte säga R så det blir J i stället!)
Jag: Näe…??!!
Flicka: Haj du fött din pojke?
Jag: Ja, det har jag…
Flicka: Då måste du ha hängbjöst. Mammas hängej typ hit (pekar i nedre rebensregionen) och det är föj att hon fött oss…
 

OK.. då vet jag det! Tur mina tuttar inte visste det…*skrattar*

Här hemma handlar det mesta om Darth Vader, eller vaktrobotar, eller lasersvärd, eller Yoda, eller Luke, eller Stormtroopers, eller nåt annat Star Wars relaterat… Och vi får väl skylla oss själva som visat alla sex filmerna för vår helt klart underåriga son. Och jösses vilken effekt det fick. Här är man utbildad förskollärare och visar sin femåring såna filmer. *hmmm*  Men vi hade inte gjort det om vi inte visste att han kunde hantera det. Vi har suttit med, översatt, förklarat, funderat tillsammans … Och det blev inga mardrömar, inga konstiga tankar, inga våldsamma lekar. Men det blev helt klart en facination över filmerna och dess figurer. Det är teckningar och lekar. Och önskan om Star Wars lego.  I går fick han en “examenspresent” när han slutade förskolan. Darth Waders TIE fighter. Och han har byggt hela rymdskeppet själv. Dock med mig som ritningsläsare. Men byggandet, räknandet och funderandet har han gjort själv…

Bus: Jag vet hur dom utvecklingstörda ritar.
Jag: Ehhh.. jaha…??
Bus: Dom ritar inte så fint.. konstiga gubbar, och konstiga bilder. Inte så fint…
Jag: Jaha.. ja så kanske det är….
Bus: Dom där som klottrar fult på väggar och i tunnlar och sånt… dom tror jag är utvecklingstörda!!!!!

Antar att bus tycket det blev för varmt med vitskjorta och jeans i går kväll. För vi hade bara hunnit börja äta innan han var klädd i denna utstyrsel. Mer lagom, tyckte han. Slips och mussepigg-kalsingar passade utmärkt på midsommardagens kväll om bus själv fick bestämma.

Finns det inga dräkter/masker att köpa får man leta i garderober och tillverka eget.

Oss skrämde han (nästan) och min bus blev nöjd - och det är ju huvudsaken.

Eftersom min för tillfället Star Wars-tokiga femåring saknar en Darth Vader-mask så kikade vi in på Barnens Hus i Haparanda under gårdagen. Vader-maskerna var slut, men bus vart lika nöjd för det. Han fick ju nämnligen träffa på R2D2 i egen hög person. Sen ville han såklart ha en robot hemma… Något som dock är aningen svårt att åstadkomma!

Ja ni ser ju vad vi sysslat med i morse… en regelrätt skattjakt. Först fem ledtrådar gömda lite överallt ute och inne. Sen en gammal skattkarta att följa. Och naturligtvis var skatten nedgrävd ordentligt.

Bus blev ÖVERLYCKLIG över sitt “riktiga svärd” (som egentligen är ett gammalt skohorn vi hittat på loppis.. haha). Det är tungt, blankt och med fina utsmyckningar. Han har gått omkring ute på gården och låtsasfäktas hela morgonen.

Men han kan inte riktigt förstå hur vi hade kunnat hitta en sån gammal karta. Fast han verkar inte ha tänkt tanken på att vi gjort den - trots att den föregicks av våra handskrivna lappar… haha… Eller sanningen är nog att han inte VILL tro nåt annat än att någon gömt ett gammlat riddarsvärd i vår trädgård!

Ute är det inte alls så strålande väder som dom lovat. Och det ska nog inte bli så soligt heller. Varmt men mulet - och blåsigt. Hmmm… så jag tror vi åker på marknad

Men jag ska nog gå borsta tänderna innan. Och sätta på mig linserna.. för jag har inte hunnit sånt - skattjakt och bildredigering tog min tid i morse.

Bus utlyste en robottävling förra veckan. Han producerade affischer i gross och parti och tejpade upp lite här och där - både hemma och på förskolan. Men det blev bara hemma som robottävlingen genomfördes.

Här ovan syns dom inlämnade bidragen. Och för att förtydliga så kan jag upplysa er om att Bidrag 1 har bus själv gjort. Bidrag 2 är makens  och Bidrag 3 är min robot.

Juryn, som endast bestod av bus, utsåg bidrag 2 till vinnare, men övervägde att ändra sitt beslut när jag skojade och låtsades gråta… haha…

Men ändringen godtogs icke och maken fick därmed mottaga vinnarpokal samt en ring - båda designade av domaren själv!

I helgen har jag scrappat inte mindre än fem kort. Dessa kan jag dock inte visa här - ännu -  eftersom jag inte vet om dom som ska få dom kikar in ibland.

Varje gång jag är och letar i min scrappingkista kommer bus sättande och vill ha än en diamant, än ett klistermärke eller nån snyggt tråd. Eller något annat… men det brukar inte hända sååå mycket med prylarna. Dom blir mest liggande. I helgen tog han sig dock tid att scrappa lite själv. (Han gjorde ett trevande försök förra helgen, i samband med morsdag, men det här blev såå mycket mer arbetat.) Han stängde in sig på sitt rum i Lilla Gula Huset och när han var klar fick jag detta underbara kort. Mammahjärtat smälte nästan…

Bilderna ovan är från en blivande A4 sida i en kommande fotobok så det kanske är lite svårt att se vad som står när jag förminskat den, därför kommer texten återgiven igen nedan:

“Observera detaljerna:  En miniklädnypa samt en blå
plastblomma på framsidan, guld- och diamantpärlor,
glitterfyrklöver samt utskurna former på mittuppslaget
samt en solrosstickers i metall på baksidan. Mittupp-
slagets textblad är dessutom rivet med de råa kanterna
lämnade som ytterligare en detalj. Den rosa cirkeln är
öppningsbar och där gömmer sig en dold extrateckning.”

Den här gången hade han verkligen gjort ett seriöst försök med allt vad detaljer heter.  Och han fick tydligen mersmak för han har påbörjat ett kort åt sin far också. Fast det hann han inte klart innan vi åkte hem.